Ridtur på Bergin
Hör och häpna, jag red igår! Det är ett fenomen som inträffar ca vart 7:e år ungefär. Jag tog Bergin och Micke ledde Penny med. Moa är inte hemma denna vecka och rider så jag tänkte att jag skulle pröva om Bergin var lugnare när hon hade sällskap med sig på ridturen och det var hon. Det gick jättebra även om Micke var skitnervös för om Penny skulle bråka. Han fattade ganska snart att hon är väldigt snäll och lite lat och så fattade hon i sin tur att hon kunde köra ner skallen och äta när hon behagade... Deras sätt blev att hon åt en stund, sedan sprang de ifatt oss i trav, åt lite igen, sprang osv. Bergin kändes trevlig att sitta på, men tyvärr finns inga bilder för Mickes krav för att gå med var att jag la ifrån mig mobilen innan. Jag invigde INTE mina nya ridbyxor, däremot den nya hjälmen. Nästa gång jag rider hoppas jag på att Marie el Malin kommer så vi kann rida ihop och då ska jag iviga brallorna OCH mina första shortchaps. Det ni!
Stona med föl går borta på Kullen nu och jag var lite bekymrad över Jarrah och hennes extrautfodring. Hon är makalöst hopplös att fånga i hagen även om hon går med grimma på sig, men igår lyckades jag fånga henne efter att ha lurat henne genom att mata de andra lite slumpvis med kraftfodret. Idag kom hon självman när hon såg hinken och jag kunde ta ut henne så hon fick äta i lugn och ro. De andra behöver inget extra och Jarrah är fin i hull för att vara henne, men jag tycker ändå att hon har smalnat av över baken och ryggen. Det tog alltså 21 år för henne att haja att det inte är farligt att fångas! Förtroendet lär brytas den dag jag fångar henne och sedan lastar och åker på ultraljud. Efter det lär det dröja ytterligare 21 år innan jag kan lura henne igen.
Jag har blivit sjuksköterska också. En häst som går på bete hos grannarna går på antibiotika efter ett ormbett el sticksår (oklart vad) och ägaren ville inte spruta. Hästen är jättesnäll så jag gör det gärna. Han var mkt bättre idag, men när jag såg honom första dagen var benet verkligen som en telefonstolpe.
Stona med föl går borta på Kullen nu och jag var lite bekymrad över Jarrah och hennes extrautfodring. Hon är makalöst hopplös att fånga i hagen även om hon går med grimma på sig, men igår lyckades jag fånga henne efter att ha lurat henne genom att mata de andra lite slumpvis med kraftfodret. Idag kom hon självman när hon såg hinken och jag kunde ta ut henne så hon fick äta i lugn och ro. De andra behöver inget extra och Jarrah är fin i hull för att vara henne, men jag tycker ändå att hon har smalnat av över baken och ryggen. Det tog alltså 21 år för henne att haja att det inte är farligt att fångas! Förtroendet lär brytas den dag jag fångar henne och sedan lastar och åker på ultraljud. Efter det lär det dröja ytterligare 21 år innan jag kan lura henne igen.
Jag har blivit sjuksköterska också. En häst som går på bete hos grannarna går på antibiotika efter ett ormbett el sticksår (oklart vad) och ägaren ville inte spruta. Hästen är jättesnäll så jag gör det gärna. Han var mkt bättre idag, men när jag såg honom första dagen var benet verkligen som en telefonstolpe.
Kommentarer
Trackback
