Zoega var dräktig
Zoega och jag var på ultraljud på förmiddagen. Jag lastade henne själv och det gick på 4 sekunder. Hon är väldigt lätt den hästen. Vet hon bara vad som förväntas av henne så gör hon alltid rätt. Även undersökningen gick fint och hon var dräktig på 92 dygn. Kanon!
Hon fick stanna kvar på Lindevik medan jag åkte till Hööks och köpte en större fölgrimma. Justin kunde inte ha den fina jag köpte på Falsterbo i somras. Jag köpte även ett par vita ridbyxor att ha på visningar eftersom det var bra rabatt på ridbyxor. Man kan inte direkt påstå att vita åtsmitande byxor är direkt klädsamt på halvfeta kärringar... Men, men, det får väl gå.
Jag hade hundarna med mig och på väg tillbaka stannade vi på McD och delade på en McNugget &Co. Vi satt på gräset och de fick dricka vatten i pappersmugg.
Jag lastade ensam för hemresan också och det gick lika fint. Zoega blev varmt mottagen av gänget här hemma. Nästa på tur är Jarrah på måndag och så Raindrop om ett par veckor. Sedan vägrar jag att åka vägen mellan Hagen och Linköping fler gånger i år. Iallafall med häst bakefter.
Zoega som 2-månadersföl
Zoega som 3-åring.
Vi hade lite undersökning av Justin igår och kunde inte hitta ngt direkt fel på honom. Det sitter troligen i hoven och kan kanske vara ett slag mot hoven om han tex trampat på en sten när de sprungit. Det kallas "stengalla" och är som ett blåmärke/bjödning inne i hoven. Det går över av sig självt, men de kan ha mkt ont av det. Vi, eller vi och vi, Jonas, raspade alla hans hovar och när vi änså var på gång så fick lilla Bruce också en liten genomgång med raspen. Han var lite bökigare än Justin, men de skötte sig fint med tanke på att det var första gången vi lyfte på deras ben.
Justin är iallafall nästan helt bra idag och jag har haft grimma och grimskaft på honom samt borstat, sprayat pälsglans och klippt lite hår ur öron och under hakan. Han verkade njuta av all behandling, så nu anser jag honom tam. Nästan iallafall.
Jarrah fick svansen tvättad och manen ryckt, iallafall såpass att inte knopparna blir stora som tennisbollar. Hon blir lite lätt nervös när jag håller på med henne för hon vet ju att det är ngt jäkelskap på gång.
Vi har varit hurtiga och gått ca 8 km med hundarna nu ikväll. Det är väldigt skönt när man väl kommer iväg och Minna älskar långa promenader. Hon blir aldrig trött! Meya går däremot väldigt prydligt vid våra fötter efter ca halva vägen. Då är hon inte sugen på att jaga fåglar och annat villebråd längre, om det inte kommer upp en hare, för då kan hon tänka sig en kortare rusch till.
Hon fick stanna kvar på Lindevik medan jag åkte till Hööks och köpte en större fölgrimma. Justin kunde inte ha den fina jag köpte på Falsterbo i somras. Jag köpte även ett par vita ridbyxor att ha på visningar eftersom det var bra rabatt på ridbyxor. Man kan inte direkt påstå att vita åtsmitande byxor är direkt klädsamt på halvfeta kärringar... Men, men, det får väl gå.
Jag hade hundarna med mig och på väg tillbaka stannade vi på McD och delade på en McNugget &Co. Vi satt på gräset och de fick dricka vatten i pappersmugg.
Jag lastade ensam för hemresan också och det gick lika fint. Zoega blev varmt mottagen av gänget här hemma. Nästa på tur är Jarrah på måndag och så Raindrop om ett par veckor. Sedan vägrar jag att åka vägen mellan Hagen och Linköping fler gånger i år. Iallafall med häst bakefter.
Zoega som 2-månadersföl
Zoega som 3-åring.
Vi hade lite undersökning av Justin igår och kunde inte hitta ngt direkt fel på honom. Det sitter troligen i hoven och kan kanske vara ett slag mot hoven om han tex trampat på en sten när de sprungit. Det kallas "stengalla" och är som ett blåmärke/bjödning inne i hoven. Det går över av sig självt, men de kan ha mkt ont av det. Vi, eller vi och vi, Jonas, raspade alla hans hovar och när vi änså var på gång så fick lilla Bruce också en liten genomgång med raspen. Han var lite bökigare än Justin, men de skötte sig fint med tanke på att det var första gången vi lyfte på deras ben.
Justin är iallafall nästan helt bra idag och jag har haft grimma och grimskaft på honom samt borstat, sprayat pälsglans och klippt lite hår ur öron och under hakan. Han verkade njuta av all behandling, så nu anser jag honom tam. Nästan iallafall.
Jarrah fick svansen tvättad och manen ryckt, iallafall såpass att inte knopparna blir stora som tennisbollar. Hon blir lite lätt nervös när jag håller på med henne för hon vet ju att det är ngt jäkelskap på gång.
Vi har varit hurtiga och gått ca 8 km med hundarna nu ikväll. Det är väldigt skönt när man väl kommer iväg och Minna älskar långa promenader. Hon blir aldrig trött! Meya går däremot väldigt prydligt vid våra fötter efter ca halva vägen. Då är hon inte sugen på att jaga fåglar och annat villebråd längre, om det inte kommer upp en hare, för då kan hon tänka sig en kortare rusch till.
Kommentarer
Trackback
