Angelicas blogg

Imorgon fyller jag år, men jag säger inte hur många för jag mest lust att sluta räkna :).

Dessutom börjar jag på ett nytt jobb imorgon. Jag gjorde mitt sista pass som personlig assistent idag. Det är ett jättebra jobb, men jag gillar nyheter och lite utmaningar och eftersom jag jobbar ensam på mitt försäkringsjobb, bor i världens ände och har varit ensam på assistentjobbet så sökte jag en tjänst på det nya gruppboendet i Valdemarsvik. Det var många sökande, men jag fick en tjänst! Bara det känns utmanande. Jag är tjänstledig i tre månader för att prova, så jag har möjlighet att återgå om jag vill. Jag kommer att sakna både jobbet och mina kollegor, men Viken är ju inte större än att de kan komma förbi och fika med mig på nya stället.

Zinnia har nu lugnat sig och det är skönt. Hon matvägrade nästan helt i flera dygn och jag var orolig att hon hade ont någonstans. Jag tror kanske att hon fick hemsk träningsvärk efter den där första dagens springande i den djupa leran och det i kobination med oron för sina fölisar gjorde henne ycket deprimerad. Hon har fått sitt tjocka täcke på sig för att hålla musklerna varma och så köpte jag betfor till henne och nu äter hon igen. Kanske inte fullt så mycket som jag önskar, men det mesta går ner. Det kan vara så att hon har ont i ngn tand så om hon fortsätter att äta halvdåligt så måste vi kolla upp det. Det luktar inte illa om munnen på henne, men det kan ju vara ngn tand som är vass och gör henne illa i kinden. Alltid är det något man ska oroa sig för när man har djur.

Lillis och Jönsson var här och hälsade på idag. De fick lite mat och hade med sig en princesstårta som vi fikade på. De var på väg ner till Oskarshamn där de ska praktisera på ett gym i 6 veckor. De ska vara inneboende hos Rasse. Hoppas de sköter sig, städar, lagar mat och sover ordentligt. Det var ganska halt så jag ringde efter ca 1,5 timme för att kolla att det hade gått bra och möttes av "JAAAAAAAAAAAAAAA mamma, vi är framme!". Men det är ändå första året han har körkort och bil och det har knappt varit halt innan.

Nu ska jag se om Meya kan lämna braskaminen och följa med matte upp i sängen. Hon ligger, till motsats från de flesta hundar som gillar svala platser, nästan på kaminen och är helt skållhet. Stolliga hund, hon älskar värme.